Jag hörde talas om en politiker i Uppsala som ville ha nån form av extra skatt för dom som var överviktiga. Jag säger som Calle Lidbom en gång sa i KU : trams. Hur hade han tänkt sig? Vem ska kontroller vilka som är överviktiga? Vem ska ingå i gruppen överviktiga? Vilka undantag ska göras? Ska skatten vara livslång, eller ska den slopas när man kommit ner i vikt? Vilken mätning ska man göra, BMI eller kg? Ja, frågorna hopar sig.   

Kanske man ska ta och ge straffskatt åt affärer som säljer feta och söta varor? Ett scenario är förstås att man kan ha speciella matkuponger för överviktiga, där man uteslutit all sorts mat som kan ge viktuppgång. För vi vet ju alla att överviktiga har så svårt med impulskontroll och stoppar i sig sött och fett i tid och otid. När den här skatten väl är etablerad kanske regeringen ska ta och titta över andra grupper som eventuellt kan göra att samhällskostnader ökar. Rökare, barnfamiljer, handikappade, sjuka, pensionärer, motorcyklister, bilister, cyklister, ja listan kan göras lång på folk som eventuellt måste utnyttja våra skattebekostade inrättningar.  

 Ta cyklister tex, hur många skadas inte varje år när dom cyklar? Inför hjälmtvång och skyddsklädseltvång samt att alla cyklar ska ha stödhjul. Där snackar vi förebyggande! Den som vill kunna cykla utan dessa skyddsåtgärder får betala cykelskatt! Då får man in nån krona till staten som täcker upp lite kostnader. Samma sak kan man köra med motorcyklister, fast där borde det även bli en fartbegränsning på, ja kanske 45 km/h. Tänk vad mycket pengar staten skulle spara på att ingen kör omkull och slår sig. Fast jag kan tänka mig att kanske det blir lite svårt att övertyga folk i vissa mc-kretsar, men dom anpassar sig säkert med tiden. Dom kanske väljer att betala in en extra skatt dom med?   

  Jag kommer följa debatterna med spänning, och vem vet, kanske jag oxå kommer med fiffiga förslag på nya skatter

Var är mina lussebullar? Jag och Wille och Moltas bakade ju lussebullar när vi hade julpysselhelg i december. Visserligen åt vi några på kvällen, men eftersom jag försöker hålla igen och Kärleken inte är så förtjust i saffran så borde vår frys vara full av lussebullar.

Jag skulle för nån dag sen njuta av en kopp kaffe, en bra film och så unna mig en lussebulle. Den där goda saffranssmaken är ju så oemotståndlig, så jag tyckte jag kunde få ta mig en liten fika. Men när jag öppnade frysen, och sträckte ner handen för att plocka upp bullarna så var dom puts väck! Inte ett spår efter dom, inte ens fryspåsen var kvar. Jag funderade länge och väl, och var nästan lite sur för att nån tagit våra bullar.

Men så slog det mig! Med skammens röda färg på kinderna så insåg jag att jag var den skyldiga. Under min semester i december så hade jag haft lite väl många stunder då jag unnat mig en bulle. Ibland hade jag dessutom ätit två, för dom var ju så små! Eller det var i alla fall den anledningen jag hade berättigat mig själv att mumsa på två bullar till kaffet. Inte konstigt jag gått upp 1 1/2 kg i jul! Jag som kämpat bort några kilo innan. Hur fasen tänkte jag? Men det är klart, en fika om dan i en veckan, ibland två. Ja, med den uträkningen så är det inte konstigt dom är slut.

Får väl ta och erkänna för mig själv att det där dumma kilot som kommit efter jul inte beror på att jag samlat vätska. Utan mer på att jag samlat lussebulls-kalorier. Vilken tur dom är slut nu, så kanske jag kan bli duktig igen.